Bambu

(Familjen gräsväxter, Poaceae)

(Text & bild Marie Stille)

Systematik

Bambu hör till familjen gräsväxter men skiljer sig från de egentliga gräsen genom att de har bladförsedda grenar som utgår från bamburörens noder och bladen är försedda med skaft. Klassificeringen och namngivningen av bambu varierar en hel del vilket ibland kan verka förvirrande. Detta beror bland annat på att man använder karaktärer i blomman när man bedömer hur olika arter är besläktade med varandra och till vilket släkte de ska föras. Bambu blommar sällan och det är därför svårt att göra de jämförelser som krävs och man är därför tvungen att använda andra karaktärer när man bedömer släktskap. När en art sedan slutligen blommar kan det ibland visa sig att den faktiskt har ett helt annat släktskap och den kan då flyttas runt i systemet.

Bambu bildar en egen underfamilj, Bambusoideae, inom familjen gräsväxter och underfamiljen delas upp i två undergrupper, vedartade bambu (tribus Bambuseae) och örtartade bambu (tribus Olyreae). Totalt finns åtminstone 1200 arter uppdelade på 90 släkten och 1100 av arterna är vedartade och de resterande 100 är örtartade. Uppgifterna om antal arter och släkten är naturligtvis en uppskattning och uppgifterna i litteraturen varierar.

Bambu förekommer naturligt ungefär mellan 50˚ N och 50˚ S, från lågland och i ekavatorialområdena ända upp till 4300 meters höjd, men saknas helt i Europa. Man kan alltså hitta bambu både i världens tropiska, subtropiska och tempererade områden


I trädgården

Bambu kan användas på många olika sätt i trädgården. Den kan planteras som vacker solitär, användas till häck, vindskydd eller skydd mot insyn eller fungera som lågvuxen marktäckare på större ytor. De flesta bambuarter är städsegröna och bambu är därför ett bra alternativ när man ska välja vintergröna växter till trädgården. Växtsättet, utseendet och storleken varierar mycket mellan olika arter vilket ökar möjligheten att skapa många intressanta miljöer i trädgården.

Härdighet

Många tempererade bambuarter tål mycket låga temperaturer, åtminstone under kortare perioder. Rhizomerna, bambuns underjordiska delar, klarar långvarig kyla bäst medan unga bamburör som inte hårdnat, blad och bladknoppar klarar sig sämre. Flera arter är särskilt känsliga för kall, uttorkande vind på vintern och måste därför planteras på en vindskyddad plats. De flesta bambu tål inte heller långvarig torka under växtsäsongen och även om växterna inte dör så hämmas tillväxten, de kan tappa bladen och i allvarliga fall kan även själva bamburören dö. Bergbambun, Fargesia murielae, och glansbambun, Fargesia nitida, är de två arter som har odlats längst här i Norden och är härdiga till zon III respektive zon II. Flera nya Fargesia-arter (eller Borinda-arter) har importerats från Kina till Europa under de senaste åren och många av dessa har visat sig härdiga och klarar sig bra i zon I, men de kan förmodligen klara sig bra även i skyddade lägen i zon II . Vi har för närvarande fem släkten av bambu som växer i vår trädgård här i Lund (zon I) och de flesta av dessa har funnits här i 10 år och är nu stora, vackra exemplar som utsatts för både snö och låga temperaturer. Vi har hittills planterat 15 arter på friland och ytterligare 8 växer i stora lerkrukor som vi förvarar vid 0 till -5˚ C på vintern.

Bambusida: 1 - 2 - 3 - 4

© BlueSage

Om knappraden till vänster saknas - klicka här

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Phyllostachys aureosulcata 'Spectabilis'

 

Fargesia murielae 'Simba'