Gräs

(Familjen gräsväxter, Poaceae)

(Text & bild Marie Stille)

Systematik och utbredning

Det finns ungefär 10 000 gräsarter i världen och detta gör dem till den fjärde största växtfamiljen på jorden. Familjen delas vanligen in i två underfamiljer, Bambusoideae, till vilken bl.a. bambu hör, och Chloridoideae som omfattar de ett- och fleråriga tuvbildande och krypande gräsen. Det finns ett tydligt samband mellan antalet gräsarter och övriga växtarter i ett visst område - ju fler växtarter som är representerade desto färre är gräsen och vise versa. Detta innebär att vi här i Norden, där antalet växtarter är relativt litet, har en stor andel gräs i vår flora. Trots att gräsen i ett evolutionärt perspektiv är relativt unga växter är de framgångsrika och anpassningsbara och påträffas i många mycket olika miljöer och de har också lyckats etablerat sig över stora områden. Gräsen har även gynnats av människans aktiveter och vårt sätt att använda eld för att t.ex. röja mark och vår vana att hålla betesdjur i stora hjordar har gjort det möjligt för gräsen att breda ut sig ännu mer och numera tillhör de de mest spridda kärlväxterna på jorden. Vitgröe, Poa annua, och afrikanskt hundtandsgräs, Cynodon dactylon, är de två arter som anses vara de vanligaste kärlväxterna på jorden. Många gräsarter är s.k. kosmopoliter, vilket innebär att de påträffas över hela världen. Vass, Phragmites australis, mannagräs, Glyceria fluitans, och vårbrodd, Anthoxanthum odoratum, är några exempel på sådana gräs och dessa arter är också mycket vanliga här i Norden.
Jordens gräsmarker kan grovt delas in i två grupper, savann och stäpp. Klimatet på savannen är tropiskt med riklig nederbörd, ofta mer än 1000 mm per år, och huvuddelen av denna faller på sommaren. Dessutom förekommer två ordentliga torrperioder varje år. I områden där nederbörden är som högst breder de riktigt höga gräsarterna, som afrikanskt elefantgräs, Pennisetum purpureum , ut sig medan de medelhöga gräsen frodas i områden med något lägre nederbörd. På den s.k. kortgrässavannen blir gräsen bara halvmeterhöga och där är den årliga nederbörden också lägst. Savannerna bildar inte alltid sammanhängande gräsområden utan bryts upp av torktåliga, tornfösedda buskar som t.ex. olika arter av akasia. Jordmånen har också stor betydelse för vilka växter som trivs på savannen. Är jorden lerig klarar sig träd och buskar dåligt eftersom marken blir vattensjuk under regnperioderna och sedan mycket torr och hård när det är torrtid. Om jorden är torr och stenig är gräsen få medan det på sandiga jordar växer mycket gräs och dessutom ofta buskar och träd. Det finns både naturliga och människoskapade savanner och dessa gräsområden kallas savann i Afrika, campos i Brasilien och Ilanos i Venezuela, Colombia, Ecuador och delar av Centralamerika. Grässläkten som Pennisetum, Andropogon och Triodia dominerar floran i dessa områden.

Grässida: 1 - 2 - 3 - 4

© BlueSage

Om knappraden till vänster saknas - klicka här

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Aberdare, Kenya

 

Cold Desert, Great Basin, Utah

 

Merrickville, Canada