Stäpperna ligger i områden med tempererade klimat och det finns både varma och kalla stäpper. Nederbörden här är sparsam och ojämn och varierar mellan 300 och 800 mm per år. Avdunstningen från markytan är större än nederbörden, vilket innebär att det inte förekommer någon urlakning av näringsämnen ur marken och jorden är därför näringsrik. Vintrarna är kalla, snöfattiga och blåsiga, somrarna mycket varma och torra och temperaturskillnaderna mellan natt och dag är också mycket stora. Vintern är den längsta viloperioden men en kortare torrperiod inträffar ofta på sensommaren. Det finns mycket få träd och buskar på stäpperna på grund av bristen på vatten och konkurrensen från gräsen, som vanligen tillhör släkten som Festuca (svinglar), Koeleria (tofsäxingar), Stipa (fjädergräs), Andropogon, Bouteloa (moskitgräs) och Buchloë (buffelgräs). Floran på stäppen påverkas liksom på savannen av topografin och vindens påverkan på marken. I flacka områden där vinden kan blåsa fritt eroderas marken och jordlagret blir tunt och färre växter kan därför växa här. I områden där terrängen är mer kuperad bildas istället djupa jordlager i svackor och sänkor och här är också floran rikare. Nordamerikas prärier, Chernosen i Ryssland och Ukraina och den ungerska Pustan är olika exempel på stäpper. Stäpper finns också i spanska Andalusien och på östra Nya Zeeland. Även Pampas i Argentina räknas som stäpp trots att vintrarna här är betydligt mildare och fuktigheten är högre än vad som annars är normalt för stäppområden.
En mycket stor del av världens stäpper är numera uppodlade och i USA finns en mycket liten del av den naturliga höggräsprärien kvar, resten är uppodlad eller används som betesmarker för tamboskap.

Växtsätt och byggnad

Ett gräs kan antingen vara en ett- eller flerårig örtartad växt men förvedade, busklika former förekommer också liksom en del höga, omfångsrika, trädlika former. Till de två senare grupperna hör olika arter av bambu. I de tropiska regnskogarna förekommer också flera klättrande gräsarter som liknar lianer så variationen i växtsätt och utseende är utan tvekan stor inom gruppen.
De fleråriga gräsen kan ha ett mattbildande eller ett tuvbildande växtsätt och de mattbildande gräsen breder antingen ut sig med underjordiska utlöpare som kallas rhizomer eller med ovanjordiska som löper parallellt med markytan och har fått namnet stoloner. Förmågan att kunna sprida sig på detta sätt har gjort att de fleråriga gräsen inte är lika beroende av att utveckla frö varje år för att säkra sin spridning som de ettåriga som är helt beroende av att bilda frö för att säkra sin fortlevnad. Detta innebär att alla ettåriga gräs är tuvbildande eftersom de är beroende av att blomma och sätta frö och därför, av naturliga själ, lägger all sin energi på att bilda blombildande strån istället för stoloner eller rhizomer.

Grässida: 1 - 2 - 3 - 4

© BlueSage

Om knappraden till vänster saknas - klicka här

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genarp, Skåne

 

Stenshuvud

 

Corynephorus canescens, Engelholm