Thymus 'Doone Valley' Thymis citriodorus 'Golden Dwarf' Thymus citriodorus 'Bertram Anderson' Thymus vulgaris 'Silver Posie' Thymus serpyllum minimus Thymus 'Spicy Orange' Thymus serpyllum 'Snow Drift'

TIMJAN - Thymus sp

Timjan är användbara och vackra växter som kan odlas i kryddgården och stenpartiet, eller användas som kantväxt i framkanten av blomsterrabatten. De små läppformade blommornaär rika på nektar och lockar därför nyttiga pollineraresom bin och humlor till din trädgård. Timjan tillhör familjen kransblommiga växter, Lamiaceae, till vilken även kryddörter som myntor och kungsmyntor hör. Karaktäristiskt för familjen är de läppformade blommorna som sitter ordnade i kransar i toppen av stjälkarna. Timjanblommorna är tvåläppiga och håriga på insidan och ståndarna skjuter ut en bit utanför blomman som vanligen är rödaktig eller violett, men vita former förekommer också.

Det finns en otrolig mängd kulturformer av timjan men även många rena arter som är bra trädgårdsväxter. I Sverige har vi två vilda arter, backtimjan, Thymus serpyllum och stortimjan, T. pulegioides. Backtimjan är en krypande art som växer på torra, sandiga marker som betesmarker och hedar och som kan bilda täta mattor. Stortimjan är mera sällsynt och påträffas på frisk moränmark och även den kan vara krypande, men är högre och bildar ofta en låg buske. Bladen hos stortimjan är relativt stora och runda i formen och stjälken är fyrkantig med hår på bara två sidor. Backtimjan har mindre blad och stjälken är mer rundad och hårig runt om.

Kryddtimjan, T. vulgaris, hör hemma i Medelhavsområdet och är den art som är mest använd i köket men även citrontimjan, T. x citriodorus, och örttimjan, T. herba-barona, är utmärkta kryddörter. Den senare har en påtaglig kummindoft och kryddig smak och passar bra i olika kötträtter medan den friska citronsmaken hos citrontimjan kommer särskillt bra till sin rätt i fisk- och äggrätter, men även i tomatsås. Kryddtimjan är en liten, halvförvedad buske med smala, grågröna blad och ljuslila blommor medan citrontimjan och dess olika former har större, rundare och ofta klargröna blad. De flesta är också mer lågvuxna men det finns några som bildar låga buskar. Örttimjan är en krypande art med långa, rotslående grenar. Bladen är små, ovala och mörkgröna till färgen medan de små blommorna är rosa. Örttimjan hör hemma på Korsika och Sardinien.

Timjan har lång historia som kulturväxt och det vetenskapliga namnet Thymus kommer från grekiskan, antingen från ordet för mod eller från begreppet att rena. Under medeltiden broderade kvinnorna timjankvistar på riddarnas halsdukar för att de skulle inspireras till mod inför tornerspel de deltog i. Det var också vanligt att man brände timjankvistar inomhus för att rena luften och man trodde också att örten, liksom andra kraftigt doftande växter, skyddade mot den fruktade pesten. Den eteriska olja som finns i timjan innehåller den kemiska substansen tymol som är kraftigt desinficerande och ger timjan dess antibakteriella egenskaper. Den eteriska oljan i timjan har även kramplösande egenskaper och timjan-te är en gammal traditionell kur för dålig matsmältning och andra lindriga magbesvär.

Många timjanarter och deras varieteter tål kyla ganska bra och kan odlas en bra bit upp i landet om de planteras i mager, mycket väldränerad jord och skyddas genom att täckas på vintern. Om örten planteras i tung jord som är blöt under vintern minskar däremot vinterhärdigheten kraftigt. Många växter som kommer från varmare trakter har anpassat för att klara torka och har t.ex. smala, hårbeklädda blad som gör att avdunstningen av vatten blir låg. Denna typ av anpassningar fungerar också bra som skydd mot låga temperaturer på vintern eftersom det även då råder brist på vatten som växten kan ta upp via rotsystemet. Är det däremot blött i marken och hög luftfuktighet så kan dina timjanplantor dö även om det är flera plusgrader ute.

© BlueSage
Om knappraden till vänster saknas - klicka här