MANDARINGRAN, Cunninghamia lanceolata

(Familjen sumpcypresser, Taxodiaceae)

Mandaringranen är ett barrträd från Kina och Taiwan som var de kinesiska kejsar-dynastiernas heliga träd. Den första Europe som upptäckte arten var engelsmannen James Cunningham och det är också denne man som lånat arten sitt namn. Upptäckten gjorde han 1702. Det är också ett populärt parkträd i övriga Europa och i Nordamerika. Granen är även omtyckt som parkträd i Asien och har sedan lång tid tillbaka planterats på många platser där och man vet därför inte säkert vilken dess ursprungliga utbredningsområde var, men man är övertygad om att den är Kinesisk.

Mandaringranen är egentligen inte härdig i Sverige men kan odlas i skyddade lägen i zon I. Det störrsta svenska exemplaret finns i Kiviks och Esperöds aboretum på Österlen där det planterades på 1940-talet. Detta träd är i dag 14 m högt och har en stam med en omkrets på 80 cm. I Kina blir arten 20 m hög eller mer och stammen blir betydligt kraftigare än 80 cm. Mandaringranen är ett koniskt träd med rundad topp och kastanjebrun bark med parallella, smala sprckor. Trädet har relativt få grenar men de täta, långa barren döljer mellanrummen väl. Ibland kan mandaringranen vara flerstammig. Barren, som är breda vid basen och smalnar av mot spetsen, blir 3 - 7 cm långa och böjer sig nedåt. På ovansidan är de blankt gröna med upphöjda kanter och mittnerv samt två vita, smala linjer som ofta sitter nära basen. På baksidan av barren finns två grönvita, parallella band. Hanblommorna är små och sitter i grupper om 2 - 7 i spetsen av grenarna och ibland sitter några få kring basen av honblomman. Hanblommorna slår ut i maj. Honblommorna är ofta många och sitter också i grenspetsarna. De är gula eller orange med gröna, spetsiga fjäll och satta, cylindriska till ovala i formen. Kottarna som förblir gröna fram till oktober är 2 - 3 cm både på längden och bredden.

Det finns en ovanlig varietet av mandaringran som heter 'Glauca' och som har blådaggiga barr. Även om trädet inte är riktigt vinterhärdigt hos oss här i norr passar det utmärkt att odlas som bonsai. Flytta då in krukan till en, ljus, sval men frostfri plats på vintern. Vill du med framgång odla trädet på friland så måste du välja en varm plats som är skyddad från uttorkande blåst. Mandaringranen trivs bäst fuktiga, tempererade klimat med milda vintrar och behöver mullrik, fuktig men väldränerad jord för att trivas. Om luften och jorden är för torr blir barren bruna och fula.

© BlueSage
Om knappraden till vänster saknas - klicka här

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Cunninghamia lanceolata